Hade vaknat till några gånger under natten och känt att jag började få lite värkar men inte så starka så lyckades somna om, vaknade igen vid 7 tiden av Evelina och kände att jag kommer inte orka vara hemma med dessa värkar ända till klockan 10 så Håkan ringde dagis, klädde Evelina och skeppade iväg henne dit vid halv 8, så ringde vi förlossningen och de sa att det bara var att vi kom upp så fort vi ville.

Vi kommer upp till förlossningen vid 8 tiden och blir visade in till ett rum där de ska sätta ctg-kurva på mig igen, första sköterskan börjar men tyckte inte att hon hittade något bra värde så hon hämtade barnmorskan och hon tyckte med det var svårt och hitta så då skulle hon hämta en överläkare och det var inte förrän barnmorskan inte hittade något bra som jag sa till Håkan som satt brevid i fåtöljen och spelade på mobilen att det inte kändes så bra, han tänkte ju bara att det var pga värkarna eller nervositet inför förlossning så han sa att det är ingen fara. De rullar in ultraljudsapparaten och överläkaren kommer in, efter en liten stund som kändes som en evighet så vänder hon sig mot mig och säger "Nu har jag något väldigt tråkigt att berätta, er bebis är död" och det var någon gång mellan 8.30-9.00

Först blev jag alldeles tom, sen brast det och tårarna kom, glasögonen åkte i väggen och jag bara skrek rakt ut, då först förstog Håkan vad som just hänt och han skulle komma till mig men sjönk istället ner på golvet mellan fåtöljen och sängen. Där låg jag på sängen redo att föda våran son, som legat två veckor över tiden, med värkar och han levde inte ens...jag bara grät och skrek om vartannat och sa att jag ville ringa mamma så det gjorde jag och det tog inte lång tid innan mamma och pappa var vid våran sida uppe på sjukhuset. Sen skulle vi då börja prata om vad som ska hända härnäst och då ville jag bara bli sövd och att de skulle "plocka ut" Oliver för det var inte en chans att jag tänkte föda fram honom, efter mycket om och men så blev jag lovad en så smärtfri förlossning som möjligt och att jag hade möjlighet att få andra typer av smärtlindring än vid en vanlig förlossning då de inte behövde ta hänsyn till Olivers välmående.

Resten av dagen är i princip ett töcken, inte nog med att en förlossning är jobbig i vanliga fall men sen att veta från början att jag inte kommer få någon glädje av den gjorde att det gjorde mer ont, var svårare och mer utmattande...även om de berättat att han var död många timmar innan förlossningen var slut så hoppades man innerst inne på att de hade fel, att han skulle leva, skrika och andas som en fullt frisk bebis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så förbannat trött på att vara trött nu! I flera veckors tid så har humöret varit i botten, orken i helvetet och motivationen ännu lägre än så. Jag är så inåtihelvete trött på det till och med, jag vill ju vara den sprudlande energifyllda slu...

Kan vara så att jag är duktig på att överdriva detaljer, men det är väl bara en sån där sak som gör mig till mig antar jag. Jag har förhoppningsvis målat sista vändan på toaletten på övervåningen nu så vi kan montera dit toastolen i helgen. Tror ä...

Jobbet flyter på väldigt bra och jag trivs verkligen, nya arbetsuppgifter tillkommer men konstigt nog så är jag ännu inte totalt jätteförvirrad... Bara lite, ibland kanske! Jag har fått sommarschemat för Buda och har eventuellt ett sommarjobb på g o...

Nu har det gått ett tag sedan senaste inlägget och det till följd av den oundvikliga vardagen som tickar på, stundtals alldeles för fort. Vi alla tre har hållit oss Corona-fria och till synes även byn vi bor i så det är väldigt skönt. Evelina har ...

Det är många som har undrat, varför har jag flyttat och varför just till Lillhärdal?! På vissa sätt kan jag ju absolut känna att det inte skulle gjort något att flytta kortare bit än 50 mil men samtidigt så var det nog kanske precis vad jag behövde....