Bryr mig föga om någonting, vill bara gråta men ändå inte gråta

Ska snart lägga mig i sängen och försöka att inte tänka på allt det där

Allt det där som gör så ont, som alltid finns där i mitt huvud

Vill att tiden ska gå och någonting ska hända, något bra som får världen att vända

Vill samtidigt att tiden ska stanna, att det inte ska bli onsdag

Vill inte säga hejdå, ta avsked av honom, pojken jag bar på

Onsdagen kommer bli en jobbig dag full av ångest och hat

Hat mot den värld vi lever i och gentemot vissa människor

Ångest och ledsamhet för det vi skulle ha haft

Jag vill bara kräkas, vill inte äta, sova eller leva

Vill i vissa stunder bara lägga mig ner och inte finnas mer

Folk påstår man ska vara glad för det man har

Betyder det att man inte får vara ledsen för det man inte fick men skulle ha fått

Armarna känns tunga och huvudet snurrigt, ögonen torra trots alla tårar

Allt måste bli bra, gå vidare men just nu är allt stilla

Hela världen rör sig som vanligt men vi är fast i nuet

Vill inte tänka bakåt men ändå minnas, allt gör ont

Vill heller inte tänka frammåt, men ändå förbereda sig

Allt jag vill är att få det som skulle ha varit, vill hålla min pojke inte säga hejdå för alltid!

Förra fredagen 25/7 så åkte vi till Peking MC som då hade deras årliga lilla minifestival för att se Corroded och ha lite kul. Skönt att göra något annat även om det tragiska finns och alltid kommer finnas med oss även när vi har som roligast eller skrattar som mest. Det var en mycket lyckad kväll och min faster fixade så jag fick en trumpinne, lite senare sprang vi på bassisten i bandet och Håkan charmade honom till att fixa så den även blev signerad. Sagt och gjort så nu äger jag en trumpinne med signatur från Corrodeds trummis, så jag är mer än nöjd!   

Igår var det Munken in the park och deras minifestival istället och även om det inte blev alls som vi planerat och tänkt oss från början så hade jag mycket roligt och vi såg på Looptroop, tror aldrig jag hört dom innan men dom var bra så det var ju ytterliggare ett plus för kvällen. Sen skulle vi till Trägårn för att ta något att dricka men det var så mycket folk där så det blev endast kisspaus och därefter donken för "fyllemat" och jag kan säga att JAG ÅT! Jag visste inte ens att det var möjligt att trycka i mig så mycket mat men det var väl kanske tur för dessto bättre mår jag idag medan Håkan fortfarande ligger i sängen och knappt går att få liv i...

Nu ska jag sätta mig i min ensamhet i soffan och kolla på något film (som förhoppningsvis är bra), äta ostbågar och bara njuta av lugnet innan min lilla älskling kommer hem från sin farmor och farfar.