Konstig dag är väl det bästa sättet jag kan beskriva denna dag som. En otroligt sorglig, jobbig och lättande dag på samma gång. Man ska inte behöva gå igenom detta som förälder och som förälder ska man inte heller behöva se sina barn gå igenom denna typen av lidande. Samtidigt så känns det som att detta var ett steg i rätt riktning med sorgearbetet och allt det där, en känsla av att det är närmare för Oliver att komma dit han nu kommer höra hemma istället för att bara vänta.

Under hela avskedet kunde jag inte släppa tanken på att han faktiskt låg där framför oss i kistan, helt instängd och kall trots filten han ligger insvept i. Tänkte även på hur väldigt gärna jag vill ha en bebis, det värker och gör ont samtidigt som jag mår illa. Det är sjukt hur man kan sakna någon så mycket som man egentligen inte fick lära känna men på något sätt som man ändå kände. En del av mig och jag tror även en del av Håkan dog med Oliver, för han var och är ju faktiskt delar av oss och det kommer han alltid att vara, våran underbara ängel!

Ville tänka på bra saker som till exempel hur mycket smärta Oliver kommer besparas men samtidigt kommer han missa mycket lycka i livet, det livet han inte fick...

Jag vill tacka alla som var där idag och Linda som gjorde blomsterarrangemanget.