Glömde också att skriva att i måndags var vi på familjerätten och skrev under faderskapet, så Håkan är pappa till Oliver även på pappret. Det är ju rätt sjukt egentligen, är man inte gifta så måste man säkerställa faderskapet med några löjliga underskrifter på familjerätten istället för att till exempel göra det direkt på förlossningen eller bb men är man däremot gifta så blir pappan automatiskt fadern till barnet, men är det alltid så självklart att det är så även om man är gifta?!

Fick igår kväll en rejäl svacka i humöret och grät lite men det som är så konstigt är att det bara har gått ca 1,5 månad men det känns som ett halvår och även om det för varje steg man måste ta framåt blir mer och mer tydligt vad man egentligen skulle ha gjort så glider man också allt längre ifrån alla minnen och mitt i verkligheten så känns hela händelsen fortfarande så fruktansvärt overklig, men det är nog tur för jag tror inte man klarar att till fullo ta åt sig en sån här tragedi att mista sitt eget barn.

Pratade med begravningsbyrån senast idag och fortfarande inget besked från prästen om vi får begrava bår lilla Oliver på den kyrkogård vi önskat.