Nu var det ett tag sen jag skrev igen men det känns som om dagarna och veckorna springer ifrån en, man hinner inte ett skit och även om man tycker att man inte har något inbokat för kommande vecka så på något sätt har man ändå fullt upp.

Idag är i alla fall en jävligt jobbig dag, för idag ska vi begrava Olivers urna. Det är ett jävligt jobbigt steg att ta även om man är medveten om att det är ett måste, ett nödvändigt ont.

Visst ska det bli skönt att han äntligen ska få vila och gå vidare men ändå så vill jag inte för det känns på något sätt som att man måste släppa taget lite mer nu. Det ska även bli skönt att kunna ha någonstans att åka för att tänka på, hedra och uppvakta våran lilla pojke som fick ett alldeles för kort liv, men allt kommer tillbaka till att jag inte vill släppa taget!

Jag känner mig lite omogen för även om jag vet att det är det bästa och att det måste bli gjort så vill jag bara skita i allt! Skita i begravning, skita i känslor....jag vill bara leva inte tänka!