Fula, äckliga, dumma ångest som finns där med mig allt mer och mer igen. Tänker för mycket, oroar mig för mycket och klandrar mig för mycket, usch låt det gå över snart!

Vill ta något lugnande, något orosdämpande som Oxascand, det skulle vara så lätt att ge vika men jag vägrar!

Det känns som att det är ett stort tecken på svaghet men i själva verket kanske det visar styrka, att man vågar må och erkänna att något är fel men det största hindret i vägen det är jag, det vet jag!

Ibland skulle allt vara så mycket lättare om jag inte tänkte massor, bara låter mig känna och gör val som känns rätt istället för att tänka 100 gånger om ifall det verkligen är rätt. Kändes något rätt från början så är det med största sannolikhet rätt.

Jag är en överlevare som ibland glömmer bort att leva, låt mig leva och må bra!