Den här dagen skulle varit fylld av glädje, ett starkt bevis på att nästa etapp i ditt liv skulle starta...som 1 år

Men istället för att få uppleva ett år av glädje, sömnsvårigheter och mysiga stunder med dig så får vi fortfarande bara känna sorgen, tomheten, tystnaden där det skulle varit bebisskratt är bara ett tomt ekande.

Den här dagen, fylld av så mycket blandade känslor. Tacksam för det jag har, visst men saknad av det man skulle haft är verkligen påtaglig denna vecka. Bilder för att friska upp minnet är det enda man har, de konstiga känslorna som man inte förstår sig på är stundtals överväldigande.

Mest irriterande är det att jag inte känner något, huvudet har stängt av allt vad har med känslor att göra...orkar inte helt enkelt. Jag vet att det kommer, men skulle vara skönt att få det lite pö om pö och inte som en explosion som jag befarar att det kommer göra.

Så, vad kan man göra när saker inte blir som det skulle...man får göra annorlunda, jag är glad över att Jag har klarat detta år så bra som jag gjort men framför allt så är jag glad att Jag och Håkan håller ihop så bra som vi gör och vi är starkare än någonsin, inget kommer kunna bräcka oss!

Grattis på 1:årsdagen lilla älskade Oliver och må ditt efterliv vara allt du önskar dig!

Bilden på mig är tagen dagen innan han föddes, lyckligt ovetande om vad som komma skulle
De andra bilderna visar hur vi dekorerade hans grav idag, med en graverad ljuslykta tack vare Marita, ett ledljus från Partylite och 3 blommor, den röda valde Evelina, den vita var från Håkan och den cerisa från mig.