Alla inlägg den 1 februari 2016

Av Therése Samuelsson - 1 februari 2016 19:48

Känslor är ett konstigt fenomen, ämnet känslor har kommit på tal flera gånger de senaste dagarna både när det gäller bra och dåliga saker.

De erfarenheter som vi är med om och hur vi reagerar på dom, det vill säga hur vi KÄNNER när vi råkar ut för saker, bra som dåliga är det som formar oss allra mest.

Jag har alltid tänkt och haft uppfattningen av att man känner vad man vill känna men det är tydligen inte lika självklart för alla som det har varit för mig under min uppväxt. Under min uppväxt så har jag alltid fått höra att det är inte fel att känna på något sätt, man är själv den som äger och styr sina känslor och känner sig själv bäst och jag vet att jag skrivit om detta i något tidigare inlägg att INGEN kan säga hur just DU ska känna, dina känslor är dina känslor.


Vissa dagar tror jag att jag blivit till sten med ett hjärta av is för jag kan prata om vissa saker som verkligen är jättekänsliga utan att fälla en tår eller må dåligt över det för stunden, men sen är det ju också så att som tur är kan inte alla sätta sig i in i rollen som mig med det jag varit med om, men även de som varit med om liknande eller samma saker kan ju inte veta hur jag känner eller säga åt mig vad som är rätt eller fel att känna men det är klart att förlora ett barn, förlora min lilla Oliver har gjort mig mer avtrubbad för vissa känslor och vissa saker som påverkade mig jättemycket förut inte betyder något i dagsläget.

Jag blev ju till exempel av med min höst/vinterdeppression nästan helt efter det som hänt för det finns helt enkelt viktigare saker att känna och tänka på än att må dåligt och hänga upp sig på småsaker.


Jag vet sedan länge att jag är en väldigt känslostyrd person som har lätt för att visa känslor och pratar gärna om det, men det betyder samtidigt inte att jag alltid visar mina känslor eller att jag har så lätt för att ta fram dom alla gånger.

Därav kommer ångest, hjärtklappning och att det låser sig mellan skulderbladen, för jag behöver känna, behöver gråta och släppa ut det som jag går och stänger in för att vara så stark hela tiden.


Det var väldigt länge sedan jag var ute vid min sons grav nu, jag vill gärna åka dit men har dragit mig lite för det för jag har inte riktigt orkat eller kunnat heller för den delen. Sist jag var där tror jag var i November, när det var ca ett år sedan urnsättningen. Åh vad jag saknar honom, min lilla pojke!


 

Presentation


Här kan ni följa min vardag som förälder, sambo men även ta del av mina känslor och tankar!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards