Gått tillbaka till stadiet där man inte orkar känna och helt enkelt inte bryr sig lika mycket, känslor gör ont och jag är hellre utan dom för tillfället. Snälla någon hjälp mig att känna, få mig att leva...på riktigt, för mycket sorg, jag orkar inte så jag skiter i det.

Det känns som om jag ofta skriver om rättvisa i min blogg men egentligen är ju det rätt onödigt då det knappt existerar.

Vissa dagar känns det som att jag bara vill ge upp, okej att jag har mycket...eller 1 liten individ att leva för men ibland glömmer man vad som är viktigt i livet och att man faktiskt betyder typ allt för 1 person, min dotter men jag saknar dig min son.

Jag vill gråta och glömmer att andas tills något där inne påminner mig.

Hur ska man beskriva sig själv...trasig men på något sätt hel ändå, jag är så fruktansvärt glad att jag har Evelina och mina vänner!