Måste väl motvilligt erkänna att hösten allt påverkat mig lite mer än jag trodde, med de allt mörkare och kallare dagarna. Hur fint löven än lyser upp vår gråa vardag med sina fina färger i olika gula, orangea och röda nyanser så räcker det inte alltid hela vägen fram. Jag ligger ändå där i sängen på morgonen och vill knappt gå upp och ut men samtidigt finns viljan att åka någonstans, det behöver inte vara långt bort utan bara tanken på att få komma bort från min vardag, min verklighet om ens för en stund är lockande.
Hela staden dör lite på hösten, när kylan kommer så vill alla krypa in, tända ljus, mysa med sina kära och kolla på film men vad ska man göra när man inte har någon sådan person...krama kudden är knappast detsamma även om du tänt ljus, värmer dig under favoritfilten och kollar på den bästa filmen i världen.

Jag saknar kärlek, passion och närhet!
Jag saknar värme i olika benämningar!