Visst är hösten fin till färgen men äcklig i vädret.

Hösten, den perioden då många går ner sig, blir deprimerade, nedstämda, slutna, ledsna, matta osv.

Jag själv skulle vilja säga att hösten är den period på året där jag känner som mest tomhet och ensamhet, man blir frusen, få vill hitta på saker, det påminner om allt för mycket dåligt.

Jag vill inte äta och kan knappt sova, självklart gör jag båda dessa saker men jag finner ingen mening med något av det just nu.

Ibland så flyter texten i mina blogginlägg på som aldrig förr och ibland blir det osammanhängande och hackigt som i det här fallet, det är helt enkelt för mycket tankar och funderinger som cirkulerar på en och samma gång så det blir svårt att sålla bland dom och få ut en vettig mening.

Skulle bara vilja säga att jag är nog inte den mest varma människan för tillfället utan jag skämtar nog bort rätt mycket för jag orkar inte riktigt känna och vill inte riktigt heller för den delen.

Om 10 dagar så är det 2 år sen vi begravde Oliver, vår fina son! Så förlåt mig om jag kräks lite på tillvaron, vill försöka leva i nuet men det är jävligt svårt vissa gånger för ibland vet man att man måste stanna upp och känna och tänka för sin egen skull!

  OLIVER