Att sakna måste vara den värsta bästa känslan som finns,eller i alla fall en av dom!

Att sakna kan betyda och stå för så många olika saker

Att sakna något som man inte riktigt visste att man hade

Att sakna någon man inte riktigt känner

Att sakna något som man vet att man hade

Att sakna något som man medvetet valde bort

Summan av det hela, ta vara på den tid som finns NU, de människor som du har runt dig NU!

Lev nu och låt inte livet springa ifrån dig, "gör mer saker som gör dig glad" finns det ett väldigt bra talesätt som lyder men det är svårt ibland, speciellt när man inser att man kanske är beroende av att andra saker som man inte kan påverka ska fortsätta existera i ens liv.

Minor or major setback...det är frågan, en fråga jag ännu inte fått svar på!

Den allmänna känslan idag är "nu skiter jag i det här" men sen så känner jag ju mig själv så det är ju tyvärr nästintill aldrig så enkelt, varför kan inte bara hjärna och hjärta samarbeta...i alla fall någon gång ibland?!

Det känns som det återkommande temat i mina inlägg är känslor och förmågan att försöka förstå sig på dom, men det kanske är just det att jag försöker för mycket. Jag kanske helt enkelt bara ska fösöka vara lite mer chill och ta allt som det kommer även om det säger emot typ precis allt jag står för, vill liksom veta svar på för mycket mest hela tiden och hatar att inte veta. Man behöver inte ha stämplar på allt men jag vill inte heller ödsla min energi och/eller tid på något där intresset inte finns, eller rättare sagt där intresset inte är detsamma som hos en själv.

Jag hatar missförstånd och ibland kan jag nog vara löjligt tydlig själv bara för att undvika dessa missförstånd men är det för mycket att begära att man ska vara rak och ärlig med ens intentioner för att man antingen ska veta att man är på samma nivå, inte är på samma nivå eller strävar mot ett gemensamt mål?

Jag förstår mig inte på människor ibland och ibland blir man helt enkelt bara för blind av en person för att kunna läsa av denne på ett objektivt sätt.

Livet är konstigt, känslor är konstiga

Känslor som man inte kan styra över är ännu konstigare

Men varför finns dom då, varför kan man inte alltid styra över vad man själv känner

Är svaret på frågan så enkelt att livet skulle vara alltför lätt då, att man inte skulle ha något att sträva efter svaret på

Ibland kan jag tycka det svåraste är att skilja på vad som är en befogad känsla eller vad som är ett påhitt i ens eget huvud, om det är så att det är hjärnan som spelar en ett spratt bara för att man ska vara förberedd på vad som eventuellt kan ske

Ibland undrar jag om det inte bara skadar mer än förbereder, spricker en bubbla så gör det väl lika ont oavsett om du haft det på känn innan eller inte.

Det värsta är inte ensamheten i sig, det värsta är den ofrivilliga ensamheten

För jag har kommit så pass långt att jag kan trivas själv och inte har några problem med att gå hem efter jobbet till ett tomt hem utan att ha några direkta planer för kvällen även om jag 9 av 10 kvällar hellre är social med sällskap

Som "varannan-vecka-mamma" så har det ju ändå mest varit ensamt de barnlediga veckorna men saknaden av att ha någon som bryr sig om en på mer än på ett kompisplan växer sig starkare även om jag absolut inte vill eller tänker stressa in i något.

Tankar från Therése en helt vanlig tisdagsförmiddag!

För drygt 6 år sen fick jag mitt första missfall, då tillsammans med min första kärlek

För drygt 5 år sen blev jag tillsammans med min andra kärlek

För 4 år sen så väntade jag barn och hade drygt 2 månader kvar till förlossning

För 3 år sen så hade jag en 10 månaders bebis och var dessutom gravid igen

För exakt 2 år sen idag så begravde vi vår son och jag hade då 4 jobb

För 1 år sen levde jag i ett knackigt förhållande

Och idag sitter jag själv i min egen lägenhet med fast jobb, en dotter varannan vecka som blir 4 år i januari, en hamster och överlag ett bra liv men jag saknar fortfarande min son!

Jag kanske inte är hel men jag står i alla fall fortfarande upp och min vilja att leva vidare är väldigt stark men just idag kommer livsgnistan nog vara lite svag!