Dom där stunderna
Dom som ingen annan ser
Som ingen annan kan ta ta del av
Som ingen annan får ta del av
Dom stunderna man sitter själv på köksgolvet
Dom stunderna när man vill ha ljuset släckt men musiken på öronbedövande volym
Den tid när man kommer på att livet inte är så långt
Att ingenting varar för evigt
Att ingenting egentligen blir som man tänkt sig...

Fy fan vad livet är jobbigt ibland och vad allt känns grått och tråkigt emellanåt, rentav hopplöst.
Jag är rent generellt absolut ingen negativ eller pessimistisk person, det kan flera understryka men ibland får även jag.
Saken är den att jag finner ingen anledning att skriva när jag mår bra men när jag får mina dippar i humöret så har jag behovet av att få dela med mig av det som tyvärr är verklighet för alltför många människor.

Nu är det bara några ynka dagar kvar tills det är 3 år sen min son begravdes, min fina Oliver vad jag saknar dig! ?