Att förändringar kan vara både bra och dåligt är ju inte direkt någon nyhet men när man är mer vän att det har inneburit dåliga saker så tar dom bra förändringarna lite längre tid på sig innan man riktigt tagit till sig dom.

Förra sommaren var en tuff sommar även om det stog rätt still, inte mycket till förändring då...vilket visserligen kan vara rätt skönt i perioder men ibland behöver man just det, om ens en liten förändring så behöver något ske.
När juli började gå mot sitt slut så beslöt jag mig för att jag hade det nog rätt bra som ensamstående mamma ändå, planerade att jag skulle skaffa katt och ge upp dejtandet ett tag framöver, men världen hade tydligen andra planer för mig nämligen att träffa någon som jag absolut inte skulle ha mage att ens drömma om att släppa taget om speciellt lätt.
Även han gick i tankebanorna kring att leva sitt liv som singel ett tag och flytta till annan ort för att jobba.
Man kan ju lugnt påstå att det blev i vilket fall inte som någon av oss hade tänkt oss, däremot fick vi något bättre, en partner, en vän, en familj och framförallt ett helt hem fullt av kärlek.

Men precis som för många er andra så är livet ingen dans på rosor hela tiden och man har sina duster då och då, men är man villig att arbeta tillsammans så löser man det mesta när man väl kommit underfund med vad man själv värdesätter och tycker är viktigt i livet.
Inte trodde väl jag att jag skulle hinna så mycket på ett år, även med vetskapen att jag är en ganska intensiv och driven person så skulle inget varit möjligt utan min klippa.

Snart börjar nästa etapp i vårat liv tillsammans, en gemensam flytt ut till ett hus på landet och jag måste medge att det känns lite konstigt att jag nu ser fram emot att flytta tillbaka till det ställe jag en gång hade så bråttom att flytta från.