Jag är så förbannat trött på att vara trött nu! I flera veckors tid så har humöret varit i botten, orken i helvetet och motivationen ännu lägre än så.
Jag är så inåtihelvete trött på det till och med, jag vill ju vara den sprudlande energifyllda slutföraren jag vet att jag egentligen är. Inte ett melankoliskt kolli som inte vet om man orkar gå upp för trappen när man kommer hem efter 4 timmar på jobbet.

Grunden till det hela är nog en stor del understimulans och när den tar över finns bara rastlösheten kvar men inte styrkan att göra något åt allt som man både vill, borde och måste göra.
Igår bestämde jag mig för att nu får det faktiskt vara nog, nu ska jag ta tag i saker igen. Dag för dag så tänker jag göra något jobbigt/tråkigt som tynger och något som jag får bra tillfredsställelse av.

Det är lustigt att börjar saker fallera så sjunker gärna fler saker med i detta tidvis bottenlösa hål, orken att hålla iordning i huset, laga mat, vara en trevlig sambo eller en glad mamma.

Jag vet bara att jag varit i denna sits förut och det är absolut inget jag trivs med, men även om känslorna liknar tidigare gånger så är ingen period den andra helt lik och man kan aldrig förutspå hur hårt det kommer ta på en, hur länge det ska hålla i sig eller hur man ska orka upp igen.

Jag antar däremot att precis som föregående gånger så måste man falla hårt och bryta ihop ordentligt för att orka resa sig igen, som en Fenix ur askan.

Så snälla låt mig brinna en stund så jag kan få resa mig igen!

https://youtu.be/5OykXbqjxYI

Kan vara så att jag är duktig på att överdriva detaljer, men det är väl bara en sån där sak som gör mig till mig antar jag.
Jag har förhoppningsvis målat sista vändan på toaletten på övervåningen nu så vi kan montera dit toastolen i helgen.
Tror även jag är klar med det sista pillifixet där inne så när som på en ljushållare som ska upp på väggen.
Även tavlan jag gjort har nu kommit på plats. Så småningom måste jag hitta någon typ av förvaring till t.ex hårborste och sånt men det känns sekundärt just nu.

Nu märks det i alla fall att våren även kommit hit då det är sköna soliga och ljumna dagar så man har lust att fixa allt ute.
Igår höll vi på med veden några timmar på eftermiddagen Evelina och jag, idag gjorde vi iordning lite på altanen.
Skönt att kunna växla mellan att vara inne och ute tycker jag.

Evelina känner sig även säker med att cykla till och från skolan numer så jag behöver inte ens göra det på morgonen eller eftermiddagen, man kan ju undra vart tiden tagit vägen när hon plötsligt är så stor!

Jobbet flyter på väldigt bra och jag trivs verkligen, nya arbetsuppgifter tillkommer men konstigt nog så är jag ännu inte totalt jätteförvirrad... Bara lite, ibland kanske!
Jag har fått sommarschemat för Buda och har eventuellt ett sommarjobb på g också, så snart har nog även den ekonomiska biten fått fart igen.

Toaletten på övervåningen har blivit aningens fördröjd på grund av olika omständigheter men sakta tar den form. Jag vill inte ha för bråttom med att fixa iordning heller då detaljer och att saker ska matcha för mig är väldigt viktigt!
Så detaljerna är något som jag jobbar mycket på just nu men i helgen kommer även den största biten på plats hoppas vi, nämligen själva toalettstolen.

Eftersom jag inte kan göra sånna stora ingrepp helt själv så har jag fixat med resten såsom målning och inredningsdetaljer till toaletten och det kommer bli så fint!

Det ska bli kul att se vad nästa projekt blir, vi har ju så mycket idéer så vissa saker måste få mogna fram så det blir så bra som möjligt.

Det var allt för den här gången och hoppas ni gillar bilderna!

Nu har det gått ett tag sedan senaste inlägget och det till följd av den oundvikliga vardagen som tickar på, stundtals alldeles för fort.
Vi alla tre har hållit oss Corona-fria och till synes även byn vi bor i så det är väldigt skönt.
Evelina har dock haft sin första sjukvecka på nya skolan i form av vattkoppor och jag har nog inte mött någon mer nöjd unge över att få koppor. Hon ringde glatt och berättade för sin pappa när vi upptäckte dom och vi kunde räkna som mest till strax över 40 st och lyckligtvis ingen feber.
Nu är hon tack och lov frisk igen samt åter i skolan.
Janne har börjat ligga borta och jobba igen och jag jobbar på så mycket jag bara får!

De senaste dagarna har mycket tid ägnats åt fixande av vår toalett på övervåningen samt lägenheten i vårt andra hus då den snart får en hyresgäst.
Det var lite lägesrapport än så länge, ska försöka uppdatera oftare nu!

Det är många som har undrat, varför har jag flyttat och varför just till Lillhärdal?!
På vissa sätt kan jag ju absolut känna att det inte skulle gjort något att flytta kortare bit än 50 mil men samtidigt så var det nog kanske precis vad jag behövde.
Sen handlar det ju också om det faktum var man annars skulle ha flyttat? Ingen av oss har någon direkt knytpunkt på några andra ställen än Norrköpingstrakten eller i Lillhärdal och det är något som för mig känns väldigt viktigt, att få känna att man tillhör någonstans.
Sen det faktum att vi hittade ett toppenhus till rätt slant väger ju självklart in en hel del men allt har hela tiden känt så rätt och gör fortfarande.

En annan faktor som avgjorde en flytt var att jag verkligen behövde en nystart och hur perfekt vissa må tycka att mitt liv varit eller är så är det ju som med så mycket annat, man visar ju vad man vill att folk ska se.
Man ska absolut inte hymla med om något är dåligt eller jobbigt men å andra sidan så finns det så många som sitter och klagar över saker som de inte är beredda att göra något åt även om dom kan.

Jag har inte alltid haft det lätt men jag står stadigare på mina ben nu än någonsin förr.
Jag har blivit mobbad, jag har haft skitdåligt med pengar, jag har levt i ett väldigt ohälsosamt förhållande där jag blivit nedtryckt, jag har förlorat en son, jag har separerat och blivit ensamstående småbarnsförälder och jag har stått bostadslös så att tro att någons liv är en dans på rosor bara för att man väljer att vända saker till något bra är sällan sant.

Man ska alltid våga må, känna och be om hjälp men viktigast av allt är ändå att man aldrig ska sluta kämpa och tro på sig själv!

Helgen har tillbringats i goda vänners lag med middag på fragskvällen i sällskap med Christian och Sofie med barnen följt av en slapp lördag samt en trevlig påhälsning av Linn och barnen.

Fixandet i huset har stannat av något då vi dels fått upp det mest viktiga och så vet vi inte riktigt vart vi ska ställa resterande saker, vart tavlor och vissa hyllor ska hänga etc.

I lördags så kom Janne hem med en skoter till Evelinas förtjusning så i söndags blev det en liten premiärtur tack vare att vi fick låna en pulka men tyvärr var inte vädret riktigt på vår sida.

Idag började Evelina vecka nr 2 i skolan och hon trivs som bara den även om det självklart är lite jobbigt att sakna gamla vännerna ibland.
Idag var även min första dag på nya jobbet och det gick galant om jag får säga det själv, ser fram emot fler dagar och nya utmaningar! Och jag kan bokstavligt talat se jobbet från mitt köksbord!

På eftermiddagen idag så köpte vi ett par pjäxor till Evve så hon kunde premiärtur på sina skidor, det är roligt men svårt för tydligen lyssnar dom ju inte på henne ?

Två veckor har redan gått sen man sovit första natten i huset, ganska sjukt hur snabbt tiden går när man har saker att hålla på med hela tiden.
Än är ju inte allt i huset fixat och inrett men sakta men säkert ser man rum för rum växa fram och ta form. Vi har många idéer och funderingar på vad vi vill göra, i vilken ordning och vilken typ av möbler som ska letas efter vartefter men just nu nöjer vi oss som det är.

Barrummet är det som först ska få sig en makeover då det föll sig ganska naturligt efter att vi såg väggen bakom några garderober som vi flyttade till övervåningen.
Så länge får baren befinna sig i vardagsrummet som så småningom ska bli en plats för ett matbord om ingen annan briljant idé dyker upp.

Hobbyrummet är än så länge ganska rörigt då vi måste kapa till några hyllor som är för långa, hyllor och förvaring känns lite som a och o i det rummet så man kan utnyttja dess fulla kapacitet. Än så länge har vi sysslat med lite sortering där inne som ni sett i föregående inlägg men nu har även Evelina fått en arbetsyta där inne så hon är helnöjd!

Precis som rubriken lyder så börjar saker ordna upp sig.
Det blir mer och mer ordning här hemma, kanske att man börjar komma underfund med hur värmen funkar, Janne är hemkommen från startmöte från jobbet, Evelina har börjat skolan och just det, jag fick i förrgår ett jobb!

Det här med pelletseldning och manuell inställning för värmen kan vara lite av en sport men än så länge är det lite för varmt inomhus men successivt så når vi nog någon bra temperatur inomhus, bättre att elda i kamin eller kakelugnen om det blir för kallt än att gå runt och svettas.

Evelina och jag var på inskolning dag 1 igår så då gick vi dit till skolstart kl 8 och gick hem efter lunchen vid 11.30 men hon skulle säkert kunnat stanna hela dagen för hon trivdes så bra och alla var så snälla mot henne.
Dagen började med att hon fick ett välkommen till klassen kort av en klasskompis som han hade pysslat ihop själv, så himla sött!
Med Evve i klassen så är dom nu 19 elever med en åldersintegrerad klass F-2 och det var mycket spännande att se hur bra alla jobbade runt varandra.
Totalt går det 45 barn på skolan, så man kan säga att dom får mycket stöd i sin inlärning.

Jag själv har fått jobb på Härdalsbuda i byn och kommer jobba i matbutiken, med administration och städning.
I början är det 50% som gäller men det blir nog bra som invänjning i samhället.
Jag är övertygad om att jag kommer trivas med det omväxlande arbetet och alla kollegor är så välkomnande!