Hela helgen har varit väldigt bra, i fredags var Evve och jag på öppna förskolan, sen sprang jag över för att ta en kaffe med Natalie medans Evve sov och Håkan var hemma, på kvällen sen så drack Håkan lite öl med några kompisar hemma hos oss så då gick jag över till Som och hade tjejsnack istället :)

Lördagen for vi ut till pappa för att städa och kolla bilen som snart ska besiktigas, det blev trevligt med fika och även Leo kom förbi med hans döttrar, Evelina uppskattade dammsugarna väldigt mycket trots att vi inte trodde att hon skulle tycka om dom

På kvällen sen gick jag över till Natta och snackade lite skit där istället och när jag kom hem drack jag upp det sista av min 50 cl Pepsi Max och åt en skål popcorn. Det var det enda jag unnade mig på hela veckan så jag är mer än stolt!

Igår åt vi mysfrukost tillsammans hela familjen och sen gick jag över till Natta igen och träffade henne och Som, var där en stund innan jag gick hem och åt och sen efter Evve hade vaknat efter sin middagslur så gick vi förbi och plockade upp Natta och Oliver för att gå ut i parken och leka.

Mycket trevlig helg måste jag säga, men nu till dagen!

Jag har nu klarat mig 1 vecka med en diet som passar mig, hemtränat minst 3 gånger, tror till och med att jag hunnit ca 5 gånger och jag har gått ner till 77,8 kg och -4 cm i midjan, jag är så j*vla stolt över mig själv!

Igår orkade jag inte engagera mig så mycket under dagen när Evve var på dagis men man får lov att ha sådana dagar ibland med, sen efter jag hämtat henne på dagis så tog jag tag i disken innan vi skulle iväg för att möta upp Håkan efter jobbet och handla.

När jag stog där och diskade så kände jag att jag inte alls hade en bra dag, ångesttryck över bröstet och tårarna försökte bryta sig igenom men jag höll denna gången tillbaka dom för jag orkade inte ta tag i det när jag var ensam hemma med Evelina.

Så i och med att jag mådde dåligt igår så är jag mer än stolt över mig själv att jag inte vek mig för alla frestelser i affären, för jag har väldigt lätt att ta till läsk eller sötsaker när jag mår dåligt men jag vet att i slutändan så kommer jag bara må sämre och vara besviken på mig själv att jag inte lyckats hålla mig ifrån och kämpa för mitt mål.

Men nu har jag klarat mig sen i måndags så jag funderar på om jag ska unna mig en 50 cl Pepsi Max över helgen :)

Trots en tidig morgon så har det över lag varit en ganska bra dag idag, Evelina började dagen bra med att äta mer frukost än hon gjort på ungefär 1-2 veckor och sen blev det dagis och efter dagis var hon inte speciellt nöjd med något, så det blev en hel del tjurig tid mellan 14:30-16:00, ingenting passade damen däremellan, varken mys, musik eller leka med lego men efter det kom hon på att hon ville rita och då kunde jag passa på att laga mat.

Dagens +

• Jag har börjat dricka citronvatten (ca 1 liter) som bland annat ökar immunförsvaret, hjälper kroppen att detoxa, underlättar matsmältningen och främjar viktnedgång
• Dricker även grönt te som även det hjälper till att öka förbränning och är rikt på nyttiga antioxidanter
• Jag har även hemtränat ca 40 min under förmiddagen och nu på kvällen cyklade jag till och hem från stan vilket är ca 9 km sammanlagt

Dagens -

• Har haft fantomrörelser att någon rör sig inne i magen (kan även förklaras med att tarmarna lägger sig till rätta eller gaser) i vilket fall som helst är det jobbigt
• Att inte veta vad Evelina vill när hon är så förtvivlat ledsen och man inte förstår

Förra veckan var ingen bra vecka över lag då jag mådde halvkasst nästan varje dag så blev både tränandet och ätandet lidande så idag när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 1,3 kg så nu tar vi nya tag mot en sundare livsstil och nu är jag fast besluten att lyckas med mitt mål!

Jag dokumenterar mina framsteg, eller i det här fallet bakslag varje måndag och beroende på hur det har gått så tar jag till ytterliggare metoder för varje vecka...

18/8 -14
79,9 kg börjar med att träna hemma och dra ner på kolhydrater

25/8 -14
78,8 kg dricker mindre läsk och äter mindre onyttigheter, minskat portionerna och börjat motionera mer

1/9 -14
80,1 kg Börja träna och motionera ännu mer minst 3 ggr/vecka och planera mat bättre
max 1 normalstor potatis eller 1 dl ris/pasta till maten och inget vitt bröd
ingen läsk eller godis/fikabröd i veckorna och ingen alkohol förrän 27/9

Vi fick även besked från prästen idag om att vi får begrava Oliver vid Jonsbergs kyrka som vi önskade, så nu är det bara gravsättningen kvar, det känns fortfarande så konstigt alltihop, jag kan fortfarande inte riktigt greppa det emellanåt!

Sent igår kväll så bröt jag ihop ordentligt så jag väckte Håkan med mitt gråtande, samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt att vara ledsen så är det även lättande att få utlopp för sina känslor. Hela dagen idag har varit lite som om jag skulle haft baksmälla efter gårdagens urladdning, har gått lite på sparlåga men ändå manat på mig själv att tvätta och diska för att skingra tankarna på något annat. 

Tittade även på de foton vi har av Oliver idag igen, det var känslomässigt och jobbigt för det är sjukt hur fort det går för hjärnan att sudda ut ett utseende av någon som man inte sett mer än på bild eller inte har omkring sig varje dag som det egentligen var tänkt...the brain works in mysterious ways!

Glömde också att skriva att i måndags var vi på familjerätten och skrev under faderskapet, så Håkan är pappa till Oliver även på pappret. Det är ju rätt sjukt egentligen, är man inte gifta så måste man säkerställa faderskapet med några löjliga underskrifter på familjerätten istället för att till exempel göra det direkt på förlossningen eller bb men är man däremot gifta så blir pappan automatiskt fadern till barnet, men är det alltid så självklart att det är så även om man är gifta?!

Fick igår kväll en rejäl svacka i humöret och grät lite men det som är så konstigt är att det bara har gått ca 1,5 månad men det känns som ett halvår och även om det för varje steg man måste ta framåt blir mer och mer tydligt vad man egentligen skulle ha gjort så glider man också allt längre ifrån alla minnen och mitt i verkligheten så känns hela händelsen fortfarande så fruktansvärt overklig, men det är nog tur för jag tror inte man klarar att till fullo ta åt sig en sån här tragedi att mista sitt eget barn.

Pratade med begravningsbyrån senast idag och fortfarande inget besked från prästen om vi får begrava bår lilla Oliver på den kyrkogård vi önskat.

Igår firade vi min brorsdotter Adela som fyllde 2 år förra veckan och det var trevligt. Vi gick dit och efteråt gick vi till kvantum för att köpa lite saker så hade jag och Håkan tacosmys på kvällen sen.

Idag var det dags för Håkan att börja jobba och mig att aktivera mig på ams så jag kasta upp mig och Evve på cykeln och trampade iväg så vi var där kl 10 men då var det redan tjockt med folk men nu är det gjort. Efter det cyklade vi till mamma och tog en förmiddagsfika och sen kom Håkan och hämtade Evve efter jobbet och jag tog cykeln hem.

Sen förra måndagen har jag gått ner 1,1 kg så nu är det bara att "keep up the good work" som dom säger over there

Imorgon blir det ams igen på a-kassainformation kl 9 och sen om vädret håller sig och mina ben orkar så tänkte jag gå hem från stan sen får vi se vad resten av dagen har att bjuda på!

Även om jag är fullt medveten vid det här laget att livet utan tvekan går vidare så är det inte helt utan att det tynger mig lite, det har inte gått så lång tid sen min lilla pojke kom till världen utan liv men emellanåt känns det som en evighet.

På måndag har redan mina föräldradagar och sorjedagar för Oliver tagit slut och det känns förjävligt, det är redan dags att ta tag i nästa del av sitt liv, gå till arbetsförmedlingen och meddela att man inte längre är arbetsförhindrad och bli aktiverad så jag kan börja stämpla. Från och med måndag kan jag börja jobba när jag väl har turen att få ett sådant.

Även om jag inte vill något hellre än att börja jobba och komma ut så är det ju inte utan att jag tänker hur det egentligen skulle ha varit och vad jag egentligen skulle gjort medans Håkan skulle börja jobba och Evelina gått på dagis.

Jag skulle ju suttit hemma i soffan och myst med vårat andra lilla underverk eller varit ute på barnvagnspromenader, jag skulle varit utmattad men glad...inte som nu, utmattad och knappt veta vad glädje är längre.

Även om saknaden är enorm så är min längtan nu ännu starkare efter vad vi egentligen skulle ha haft och kommer att få men sen kommer det bli barn nr 3 och även att vi alltid kommer ha våran lilla Oliver med oss så kommer hålet jag har i mitt bröst aldrig att fyllas med något eller någon annan.

Jag vill ha ett barn till inte ett annat barn istället!

Gårdagen var riktigt jobbig emellanåt, när Evelina var på dagis så fokuserade jag på att städa och fixa här hemma så att det kanske känns lite lättare när det åtminstone är rent och fint runt omkring en. Jag tänker att man såsmåningom får lite mer lust och ork att göra saker man vill och tycker är roligt då, måste nog börja pyssla lite mer igen med smycken och sömnad för att hålla mig sysselsatt.

På kvällen sen blev det att åka in till stan för att kolla tivolit lite och ta en sväng förbi Rix FM och man kan ju säga att Norrköping verkligen lever under Augustifesten, om inte annat är det kul att komma ut och kolla på folk när man mår rätt pissigt själv.

Väl hemma var det bara att lägga Evelina och hon somnade typ på sekunden och då gick jag för att sätta mig i soffan och koppla av lite, kolla facebook osv.

Då smög sig känslorna på mig igen, annars går man bara på autopilot, tänker inte så mycket på det som varit för jag orkar inte må dåligt och känna saker hela tiden.

Men livet är så fruktansvärt orättvist och saknaden är med mig varje dag, den blir starkare när jag ser andra med syskonvagnar eller små bebisar för jag tänker att det skulle ju ha varit vi, Oliver skulle blivit 1 månad imorgon men istället för att gå med honom på armen så bär vi bara med oss honom i våra hjärtan.

Jag är rädd för framtiden, rädd för att inte få ett jobb, rädd för att man kommer må sämre istället för bättre, rädd för att provsvaren från navelsträngen och moderkakan ska visa att något var fel...jag är ingen person som normalt sätt annars känner rädsla, jag ogillar vissa saker mer eller mindre och tycker saker är obehagliga men jag är inte rädd för något!

Jag jobbar nu för att må bra i kropp och själ, verkligen kunna glädjas åt små saker i livet igen samt börja inse att jag har mycket kvar av livet och att 1 år inte är så lång tid!