Igår åkte sambon iväg för att han skulle till Växjö på startmöte med jobbet så då hade Evelina och jag bestämt att vi skulle ha en mamma och dotterdag med massa saker planerat men självklart hann man inte ens med hälften men lika nöjda var vi ändå!
Vi började med att spela yatzy vid frukosten så Janne hann inte ens åka för att Evve var så ivrig på att börja dagen.
Sen gick vi knappt utanför dörren på hela dagen på grund av det tråkiga tövädret så inomhusaktiviteter var på tapeten just denna dag.
Vi började med att fixa i hobbyrummet varvat med att dansa till musiken som självklart ska vara på när man fixar. Favoriterna hos Evve var nog Nightwish och White Lion, då gick hon loss ordentligt! ??
Evelina fick självklart sådana uppgifter som hon älskar, att sortera.

Efter vi hade plockat lite så blev det tv-spelsdags så vi testade Donkey Kong på Nintendo 64 och det var en hit.
Sen varvade vi med lite plockning och spelande av olika spel hela dagen tills det var dags för kvällsbadet i vårat bubbelbadkar (jag fick äran att laga mat medan Evve badade).

Vi avslutade dagen med middag och glass framför en film i soffan, en bra tjejdag helt enkelt!

Plockandet och uppackandet fortsätter och nu är äntligen Evelinas rum inrett och klart så när som på att tvn inte är inkopplad.
Hon är så nöjd och säger att det är det finaste rummet någonsin, det om något värmer mammahjärtat eftersom vi flyttat så långt.

Överkast och nya gardiner ska tillverkas eftersom och klädkammaren funkar som förvaring både för kläder och saker. Pricken över i var nog ändå fjärilarna som vi köpte i Thailand och draperiet vid sängen för lite extra mysfaktor.

Några veckor innan jul så hittade jag mitt drömhus, enda problemet jag kunde hitta med det just då var att det låg 50 mil från vår dåvarande ort Vikbolandet.
Men vad är det för vits med drömmar om man inte får ha dom?!
Så det bestämdes att i mellandagarna så skulle vi i alla fall kolla på huset då det ligger i Lillhärdal i Härjedalen där sambon är uppvuxen och att vi av händelse skulle ju ändå upp dit för att fira jul.
Väl på visningsdagen så fick vi veta att affären gärna skulle göras så snabbt som möjligt och eftersom båda kände att detta fortfarande var ett drömhus så började det brinna lite i knutarna kan man påstå, från husvisning på fredagen den 27/12 till att få okej på alla andra fronter till måndagen den 30/12 när allt förväntades vara klart.
Mycket känslor, pirr och magont varade under helgen men så vid 9.30 på måndag morgon så var vi helt plötsligt det vinnande budet och då brast det ut i glädjetårar kan jag lova.
Nu lite mer än 2 månader senare så sitter vi här i huset och även om det fortfarande är lite rörigt så trivs vi som bara den!

Det här med att vara arbetssökande är ju en bedrift i sig. Dels så ska man ju försöka att inte komma helt ur gängorna vad heter dygnsrytm, man ska dessutom försöka komma ihåg att äta någorlunda vettigt och sist men absolut inte minst så ska man ju sysselsätta sig själv dagarna i ända också.

Många som kanske önskar att de hade mer fritid för att hinna med annat än jobb i livet tycker kanske att det låter som piece of cake, tro mig för jag själv har varit där. 

Men hur är det nu när man har all den där tiden, barnledig vecka och karln ligger borta och jobbar....just det, du bor också 2,5 mil utanför stan och vill inte kosta på med onödig bensin bara för att hälsa på någon som dessutom också jobbar dagtid. Det blev en krånglig ekvation det där, lätt är det också att gå i en spiral neråt och dessto svårare att ta sig upp ur den.

Jag är stolt över mig själv att jag i alla fall går och lägger mig relativt skapligt och inte sover bort dagarna för att vädret gör inte saken lättare heller. Dessutom så äter jag också 2-3 gånger per dag vilket är ett under när man går här hemma själv .

Idag har ytteligare 10 jobb blivit sökta, märks att det snart är jul och årsskift då det inte kommer upp lika mycket nya jobb att söka som förut men jag antar att det bara är att hänga i. Jag menar, jag kan ju inte vara arbetslös för evigt!

Så vad gör jag då om dagarna, jo jag syr i hopp om att få lite mer rull på mitt hobbyföretag

https://www.facebook.com/groups/1510888135680057/?ref=bookmarks

Då är man sedan igår arbetslös för första gången på många många år, känns lite vemodigt måste jag erkänna!

Trots detta så har jag inga planer på att ligga på latsidan, det känns skönt att jag har Evelina hos mig under den första (och förhoppningsvis sista) arbetslösa veckan även om hon går i skolan dagtid.

Igår var jag hos tandläkaren, på ett rekryteringsmöte, hämtade saker hos mamma, åt lunch med Janne, var på ett möte som förhoppningsvis kan leda till jobb senare i vår, var och lämnade in mitt CV där de snart ska börja rekrytera och sen hämtade jag Evelina på skolan innan vi började med lite adventsstök.

Idag blir det hemmafix, dvs. mina slavar tvättmaskinen och diskmaskinen jobbar för fullt medan jag söker en massa intressanta jobb jag hittade igår kväll innan läggdags.

Folk som säger att det inte finns några jobb, dom ljuger eller såär det bara så enkelt att de är för kräsna med för höga krav på lön, arbetstider eller förmåner etc. Det känns som att för de flesta arbetstagarna så ska jobbet både vara bekvämt och betala jävligt bra för sig men så ser inte verkligheten ut och har aldrig gjort hittills så jag förstår inte riktigt vart dessa riktlinjer kommer ifrån.

Det är klart man vill ha lön förmödan, men det får man ju förhoppningsvis men ibland kan det ta lite tid. Man måste ju börja någonstans och jobba sig uppåt, ibland är den början i botten men har man tur så kanske man tack vare sina erfarenheter och kunskaper kan ta ett litet kliv upp redan från början.

Jag tänker i alla fall inte ge upp, jag ska nog ha ett jobb inom den snaraste framtid!

När livet tar oväntade vändningar så är det bra att kunna ta till olika medel för att kunna hantera situationen och som i mitt fall just nu, inte sjunka ner i skiten igen.

Egentligen så är inte mitt liv dåligt, åtminstone inte längre.

- Jag bor i ett gulligt litet hus på landet

- Jag har en underbar dotter som trivs och är så duktig i skolan som hon nyligen börjat

- Jag har en sambo som gör allt vad han kan för att jag ska må bra och för att saker ska fungera

- Jag har fina vänner, men sen då?

Bara för att man har dessa bra och fina saker i livet så betyder ju inte detta att man inte kan må dåligt ändå.

- Jag är arbetslös från och med måndag (om jag inte mirakulöst hittar något innan dess)

- Jag har en bil som strular

- Jag har ett humör som sviker

- Jag är inte gjord av pengar

Men annars så är det bra. Jag vet också att många av dessa saker är en del av livet men det gör dom inte mindre jobbiga bitvis, sen beror det ofta på hur mycket som kommer på samma gång för det verkar som att allt alltid lyckas med. Goda ting kommer i tre men onda ting kommer i minst lika många dom.

På sensommaren så fick jag ett krav på mig, att gå och prata med en psykolog eller liknande pga mitt humör. Snabba humörsvängningar och lättirriterad var väl milt uttryckt men sagt och gjort så sökte jag hjälp, dels för att jag vill jobba på mig själv, jag har i många år sedan jag förlorade Oliver sagt att jag borde gå och prata med någon men framför allt så vill jag inte förlora det jag har med den underbara person jag lever med.

Det kan nog ha varit en av de bästa krav jag fått på mig under mitt vuxna liv, det har gett mig mycket på många olika sätt och det är ju majoriteten tack vare att jag träffat någon som är lätt att prata med.

Jag är givetvis också väldigt tacksam över att Janne stog på sig och sa att nu måste det ske men jag är också oerhört stolt över mig själv, att jag tagit steget och kommit så långt på kort tid.

Problemet återgår dock till att jag just nu är inne i en väldigt känslig period och då kommer det dåliga humöret direkt tillbaka så det är bara att fortsätta jobba på det och kämpa vidare!

Snart 5 år sedan, mår piss men vill inte släppa in någon på dessa känslor.
Väldigt få som förstår vad jag går igenom men det är ju förvisso bra men samtidigt en av de jobbigaste sakerna som finns!

Det är fint...människor runt mig som erbjuder sig att lyssna på min historia, mina vänner, mina närmsta som vill att jag ska må bra!

Jag måste vara jävligt bra på att låtsas för jag går sönder inuti.

Enligt mig ska ingen behöva må dåligt oavsett anledning men jag vill verkligen inte att någon ska bli ledsen på grund av något jag varit med om och finns det risk för det så är jag hellre tyst.

Tårar som rinner nerför kinden och in i kudden, för det är precis vart de hamnar...i kudden, de torkas inte av någon, torkas in i huden eller försvinner i tomma intet.
Tårarna finns där och kommer som en påminnelse på vad man varit med om och jag tror inte de någonsin kommer försvinna helt.

Mamma så idag att det såg ut som att jag mådde bättre i år än förra året. Visst att jag inte känner mig lika ensam men det känns fortfarande fruktansvärt när jag på kvällen går och lägger mig ensam i sängen, jag kan vara stark så pass att alla förhoppningsvis inte märker allt...