Samtidigt som jag lyssnar på en ballad så kommer Evelina ut i köket och frågar om hon kan få något litet att äta innan maten är klar, jag lyfter upp henne i famnen för att sedan titta ut genom fönstret och se att snön faller ner, man ser glädjen i hennes ögon likväl som man hör den i hennes röst när hon utbrister att hon i morgon kommer kunna vara ute och leka i den med sina dagiskompisar. Jag omfamnar henne hårt och dansar genom köket till musiken, glad för att jag fått en dotter som ger mig så mycket värme och glädje.

Jag förbluffas mest varje dag över hur glad man kan bli för små vardagliga saker när man ser på världen med positiva ögon!