Då är man sedan igår arbetslös för första gången på många många år, känns lite vemodigt måste jag erkänna!

Trots detta så har jag inga planer på att ligga på latsidan, det känns skönt att jag har Evelina hos mig under den första (och förhoppningsvis sista) arbetslösa veckan även om hon går i skolan dagtid.

Igår var jag hos tandläkaren, på ett rekryteringsmöte, hämtade saker hos mamma, åt lunch med Janne, var på ett möte som förhoppningsvis kan leda till jobb senare i vår, var och lämnade in mitt CV där de snart ska börja rekrytera och sen hämtade jag Evelina på skolan innan vi började med lite adventsstök.

Idag blir det hemmafix, dvs. mina slavar tvättmaskinen och diskmaskinen jobbar för fullt medan jag söker en massa intressanta jobb jag hittade igår kväll innan läggdags.

Folk som säger att det inte finns några jobb, dom ljuger eller såär det bara så enkelt att de är för kräsna med för höga krav på lön, arbetstider eller förmåner etc. Det känns som att för de flesta arbetstagarna så ska jobbet både vara bekvämt och betala jävligt bra för sig men så ser inte verkligheten ut och har aldrig gjort hittills så jag förstår inte riktigt vart dessa riktlinjer kommer ifrån.

Det är klart man vill ha lön förmödan, men det får man ju förhoppningsvis men ibland kan det ta lite tid. Man måste ju börja någonstans och jobba sig uppåt, ibland är den början i botten men har man tur så kanske man tack vare sina erfarenheter och kunskaper kan ta ett litet kliv upp redan från början.

Jag tänker i alla fall inte ge upp, jag ska nog ha ett jobb inom den snaraste framtid!