Jag är så förbannat trött på att vara trött nu! I flera veckors tid så har humöret varit i botten, orken i helvetet och motivationen ännu lägre än så.
Jag är så inåtihelvete trött på det till och med, jag vill ju vara den sprudlande energifyllda slutföraren jag vet att jag egentligen är. Inte ett melankoliskt kolli som inte vet om man orkar gå upp för trappen när man kommer hem efter 4 timmar på jobbet.

Grunden till det hela är nog en stor del understimulans och när den tar över finns bara rastlösheten kvar men inte styrkan att göra något åt allt som man både vill, borde och måste göra.
Igår bestämde jag mig för att nu får det faktiskt vara nog, nu ska jag ta tag i saker igen. Dag för dag så tänker jag göra något jobbigt/tråkigt som tynger och något som jag får bra tillfredsställelse av.

Det är lustigt att börjar saker fallera så sjunker gärna fler saker med i detta tidvis bottenlösa hål, orken att hålla iordning i huset, laga mat, vara en trevlig sambo eller en glad mamma.

Jag vet bara att jag varit i denna sits förut och det är absolut inget jag trivs med, men även om känslorna liknar tidigare gånger så är ingen period den andra helt lik och man kan aldrig förutspå hur hårt det kommer ta på en, hur länge det ska hålla i sig eller hur man ska orka upp igen.

Jag antar däremot att precis som föregående gånger så måste man falla hårt och bryta ihop ordentligt för att orka resa sig igen, som en Fenix ur askan.

Så snälla låt mig brinna en stund så jag kan få resa mig igen!

https://youtu.be/5OykXbqjxYI