Igår när vi var hos kuratorn igen så fick vi äntligen bilderna på vår lilla son, de var väldigt fina och det ser bara ut som att han ligger och sover men man vet ju att det inte är så. Jag är väldigt glad att vi har bilderna samtidigt som det är väldigt tungt och jobbigt att se på dom.

Jag fick även min första panikångest sen det hände igår, det var riktigt läskigt för den här gången var det värre än det någonsin varit igår men som tur var så var jag inte själv hemma så jag fick hjälp att hantera det.

Det är fantastiskt hur kroppen tar hand om hela händelsen bit för bit, men bara så mycket som huvudet och kroppen orkar i taget. Man förstår lite mer för var dag och det sjunker in mer och mer för varje vecka samtidigt som det fortfarande känns väldigt overkligt.

Nu försöker jag se positiva saker med framtiden och min största rädsla just nu är att inte få ett ordentligt jobb att gå till sen när jag får börja jobba igen, för jag skulle verkligen behöva det för att inte grotta ner mig för mycket hela tiden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så förbannat trött på att vara trött nu! I flera veckors tid så har humöret varit i botten, orken i helvetet och motivationen ännu lägre än så. Jag är så inåtihelvete trött på det till och med, jag vill ju vara den sprudlande energifyllda slu...

Kan vara så att jag är duktig på att överdriva detaljer, men det är väl bara en sån där sak som gör mig till mig antar jag. Jag har förhoppningsvis målat sista vändan på toaletten på övervåningen nu så vi kan montera dit toastolen i helgen. Tror ä...

Jobbet flyter på väldigt bra och jag trivs verkligen, nya arbetsuppgifter tillkommer men konstigt nog så är jag ännu inte totalt jätteförvirrad... Bara lite, ibland kanske! Jag har fått sommarschemat för Buda och har eventuellt ett sommarjobb på g o...

Nu har det gått ett tag sedan senaste inlägget och det till följd av den oundvikliga vardagen som tickar på, stundtals alldeles för fort. Vi alla tre har hållit oss Corona-fria och till synes även byn vi bor i så det är väldigt skönt. Evelina har ...

Det är många som har undrat, varför har jag flyttat och varför just till Lillhärdal?! På vissa sätt kan jag ju absolut känna att det inte skulle gjort något att flytta kortare bit än 50 mil men samtidigt så var det nog kanske precis vad jag behövde....