Att försöka somna är inte det lättaste när ögonen bara öppnas och gång på gång försöker man sluta dom och slappna av men icke! Brevid mig i sängen hör jag dock Håkan tunga snarkningar, skönt att någon av oss kan sova i alla fall.

Tunga tankar, många tankar cirkulerar runt i mitt huvud dagligen men såhär på kvällen när man har svårt att sova så är det även väldigt svårt att se ljuspunterna i livet och hålla fast vid dem.
Jag vet inte om jag medvetet förhalar begravningsprocessen eller om det bara är tiden som springer iväg, vill liksom inte riktigt ta detta "sista" steg men ändå få det gjort så att han är på plats där vi kommer kunna besöka honom. JAG VILL INTE!!

Jag har så mycket framtidsplaner men inget känns relevant just nu, resor, bröllop och fester m.m allt det där känns så väldigt oviktigt för jag har ju valt familj, det är den jag vill fokusera på..!

Jag blir även så irriterad på föräldrar till små barn som uttrycker sig att barn är i vägen för det är dom fan inte men de tar plats, låt dom göra det! Vad vore vi utan våra älskade barn, fråga oss som förlorat våra älskade! ?